Stort ämne, jag tänkte bara slipa lite på den yta vi skapar med vår funderingslack på ämnet.

Var har vi varit? Var är vi nu? Och vart är vi på väg?

Evolutionen började med väldigt få verktyg att starta med, den fann de få punkter som fick oss att överleva lättast. Den lät oss avancera i de områden som gjorde att vi klarade oss bäst.  Jaga  samla föda och bygga enkla hyddor.  Med låg intelligens men med mycket muskelkraft och rörlighet (från aporna) klarade vi dessa mål.  Men utmaning var konstant, för vårat andra starka område nämligen fortlevnad. Kåta och arga slogs vi med andra hanar som delade samma starka sexdrift.

(En liten parantestanke: Var det detta som gjorde att män började förtrycka kvinnor? En man var så dum i början av evolutionen så att han tyckte att han förtjänade mera än kvinnan för att han ständigt skyddade hemmet. Och eftersom mannen från början var mera aggressiv och stark, vågade inte kvinnan kämpa emot. Utan det blev bättre med tiden då männen tillslut kunde förstå värdering och andras resonemang.)

Men med tiden blev vi bättre på att använda den kapacitet vi har i hjärnan. När vi började inse mer och mer att vi kunde odla istället för att jaga, blev det viktigare att kunna tänka på andra sätt än att fånga djur. Visst lärde vi oss massor av saker under jaktens tid. Men vi var ganska mätta på det nu och skulle snart lära oss saker på andra sätt. Jordbruket gav mycket mat, för lite energi. Dessutom kunde nu djur användas på ett annat sätt än att ge oss kött och mjölk. Samtidigt lärde vi oss andra saker, som var kanske att till exempel bygga bättre hem, bygga jordbruksverktyg eller hantera eld och värme på nya sätt.

Vi hade våra motgångar och då bad vi till de gudar vi trodde fanns. Jag hade förmodligen trott på det finns en vindgud som styr dom dynamiska och oförutsägbara vindarna. Men vi var fortfarande för dumma för att kunna tänka längre än från neutral likhet till rädsla och till fenomenet glädje.

Innan ett par tiotusen år hade gått hade en man kommit på ett sätt att odla som gjorde att man klarade sjukdomar man tidigare inte kunnat överleva. Denna man klarade sig längre än andra på grund av hans nya sätt att tänka, han fick högre avkomma och fick på så sätt släktträdet få en starkare grund. Nu ramlar hela scenariot ner en matematisk framtidsräknare (Texas 83+?) och x år senare har människan gynnats av denna mans andras förmåga att tänka annorlunda.

Var är vi nu? Kanske är svårt att tänka sig, för alla tänker annorlunda. Det är demokratins gyllene år nu. Vi ser massor av våld i världen. Men vi har heller aldrig tidigare varit så hjälpsamma och haft så god kontakt med varandra. Alla får vara med och tycka, och alla är värda samma behandling. Vi har till och med svårt att själva känna vad vi tycker ibland. Är abort rätt eller fel? Jag kan tänka på frågan tills jag somnar, men jag kommer aldrig fram till något definitivt svar. Religioner i världen börjar bli oroliga för sin överlevnad och måste slåss för bevisa att dom har rätt, dom befinner sig i ett desperat läge nu. Ju mer information människor har tillgång till, desto mer börjar de tappa sin tro och hittar nya sätt att tänka.

Det känns som att förändringen är nära. Om den mentala delen i oss fortsätter att växa som den sakta men säkert gjort från begynnelsen kommer den snart att växa sig med tydligare exponentiell hastighet.

Fantastisk känsla att man vet att en stor förändring är på gång, men har ingen aning om vart den kommer att leda oss. Den gråzon vi redan är inne och trampar på får att bli förvirrade och osäkra om vad vi tycker.

Jag vill inte avsluta som den galning jag kan tyckas vara.  Men vore det inte fantastiskt om vi kunde kommunicera med fler och fler livsformer i framtiden. Dom tyvärr få gånger jag sitter i ett träd får jag en fantastisk känsla av frihet, natur och den kärlek vi har till detta.

Var kommer den känslan ifrån? Kan vi kommunicera med träden och resten av naturen på ett sätt vi ännu inte kan förstå?

Jag tror det.