Om reinkarnation är det som gäller, vad skulle du då vilja bli i ditt nästa liv om du fick välja vad som helst? Jag är lite inne på dagsslända. Födas, knulla, dö. Allt på samma dag!
Annars hade det varit coolt att vara en ormvråk eller falk.
Arkiv för mars, 2010
”Det kommer nog att gå bra ska du se”. Är en mycket vanlig mening som jag har hört allt för många gånger. Jag har hört den så pass många gånger i mitt liv och min uppväxt så att jag har anammat den in i min syn på livet.
Allt som händer runt om mig och andra brukar jag alltid säga/tänka att det kommer nog att bli bra tillslut. Om det är något problem så försöker jag så gott det går att lösa det och när jag ger upp så blir det lätt att jag tänker ”det löser sig” och lämnar problemet. Vet inte riktigt varför jag tänker så. Det kan vara saker som påverkar mitt liv, till exempel att fixa en lägenhet som jag vet att jag måste göra inom en viss tid. Istället för att göra det fyra månader innan så förlitar man sig på att det kommer att lösa sig på sista dagen när man packar ner sina saker.
Synen på ”Det kommer att lösa sig” har växt fram som sagt och än så länge så är jag nöjd med mitt liv (förutom stressen som kommer fram och knackar på axeln och påminner mig om att jag måste skriva 23 sidor om Jesus uppväxt tills imorgon). Söka jobb, lägenhet med mera, har alltid löst sig för mig, kanske har extrem tur i livet. Vet även om att det har gjort mig rätt slapp och skjuter/trycker undan saker.
När jag tänker tillbaka på saker som har påverkat mitt liv och den personen som jag är idag så bli jag rätt skrämd över hur många saker jag har tryckt undan tack var av ”att det kommer att lösa sig”. Saker som jag är rädd över att tänka på förmycket. Saker som jag någon gång kommer att bearbeta senare i mitt liv. Men just nu så tänker jag att det kommer att bli bra, det kommer att lösa sig senare ska du allt se.
Har faktiskt funderat på detta under en längre tid och så i natt vaknade jag efter en dröm med intensiva och klara färger. En otroligt vackert färgad himmel med stora regnmoln smög sig in över sjön samtidigt som jag sprang efter och försökte jaga det.
Drömmer du i färg?
Svenskar är fascinerande. Vi stirrar gärna i backen och ser till att hålla rätt kurs mot vårt mål utan att interagera med omgivningen. Som robotar rör vi oss i klungor försiktigt, utan att stöta i varann. När vi plötsligt får en knuff eller stöt grymtar vi men säger inget. Och så är vi framme. Äntligen hemma vid entren till trapphuset. Det är här det intressanta börjar.
Något jag funderat lite över den senaste tiden är träning och inlärning. Och en sak som jag har fastnat vid är det här med tränare och coacher. Förr i tiden om någon skulle lära sig ett hantverk eller liknande fick personen gå som lärling hos någon som redan behärskade området. Till exempel sonen som tar över sin fars yrke i generation efter generation. Idag är det ovanligare att söner går i sina fäders fotspår. Idag kan nästan vem som helst utbilda sig till vad som helst.