”Det kommer nog att gå bra ska du se”. Är en mycket vanlig mening som jag har hört allt för många gånger. Jag har hört den så pass många gånger i mitt liv och min uppväxt så att jag har anammat den in i min syn på livet.

Allt som händer runt om mig och andra brukar jag alltid säga/tänka att det kommer nog att bli bra tillslut. Om det är något problem så försöker jag så gott det går att lösa det och när jag ger upp så blir det lätt att jag tänker ”det löser sig” och lämnar problemet. Vet inte riktigt varför jag tänker så. Det kan vara saker som påverkar mitt liv, till exempel att fixa en lägenhet som jag vet att jag måste göra inom en viss tid. Istället för att göra det fyra månader innan så förlitar man sig på att det kommer att lösa sig på sista dagen när man packar ner sina saker.

Synen på ”Det kommer att lösa sig” har växt fram som sagt och än så länge så är jag nöjd med mitt liv (förutom stressen som kommer fram och knackar på axeln och påminner mig om att jag måste skriva 23 sidor om Jesus uppväxt tills imorgon). Söka jobb, lägenhet med mera, har alltid löst sig för mig, kanske har extrem tur i livet. Vet även om att det har gjort mig rätt slapp och skjuter/trycker undan saker.

När jag tänker tillbaka på saker som har påverkat mitt liv och den personen som jag är idag så bli jag rätt skrämd över hur många saker jag har tryckt undan tack var av ”att det kommer att lösa sig”. Saker som jag är rädd över att tänka på förmycket. Saker som jag någon gång kommer att bearbeta senare i mitt liv. Men just nu så tänker jag att det kommer att bli bra, det kommer att lösa sig senare ska du allt se.