Är det kanske så att förhållanden alltid rör sig mot ett gemensamt slut. En plats dit alla förhållanden till sist kommer, och nej jag pratar varken om äktenskap eller fortplantning utan om en plats där grälet är konstant närvarande.
Hur väl de två ingående personerna i ett förhållande känner varandra i början av förhållandet varierar från par till par. Ett nyblivet par kan ha varit vänner i flera år. Dom kan även träffas för första gången bara några dagar innan förhållandet påbörjas, så kallad ”kärlek vid första ögonkastet”.
Hur väl två personer känner varandra är, enligt mig, en ingående variabel i formlerna både för hur ofta, samt hur allvarligt personerna bråkar/grälar/ inte kommer överens. Detta borde därför betyda att desto bättre man lär känna en människa, desto oftare och desto värre kommer man bråka. Hur väl man känner varandra, gånger en variabel, som i sin tur styrs av tusentals variabler om hur bra man ”passar ihop”, ger oss den exakta mängden osämja. Det vill säga hur ofta och hur illa två personer bråkar. Detta gör även att det finns ett oändligt antal varianter på hur folk bråkar. Ofta men inte så allvarligt, ofta och allvarligt, sällan men allvarligt, sällan och nästan aldrig allvarligt, och så vidare.
Detta gör att vissa förhållanden blir väldigt kortlivade, till exempel kan två människor mötas, påbörja en relation till varandra och sedan direkt hamna i bråk. Detta betyder oftast slutet för en bekantskap. Men ibland blir bråket mycket kortlivat, och människorna blir goda vänner.
Enligt detta tänkande bör bråkiga perioder, i ett förhållande, komma i snabbare och snabbare cykler desto bättre man lär känna varandra. Detta gör att det blir lite av en risk att lära känna människorna i sin närhet lite bättre. För att för vart steg som man tar för att närma sig varandra som vänner, gör att man rör sig mot nya bråkperioder. Hur långt isär dessa ligger och hur allvarliga dom blir beror alltså av, hur väl man känner varandra, gånger ”passa-ihop-variabeln”. Detta betyder alltså att, med olika hastighet för varje förhållande rör sig förhållandet alltid mot ett konstant och förödande bråk.
Men som tur är behöver det sällan gå så långt i vänskapliga förhållanden eftersom man där automatiskt ger varandra mer utrymme och ofta har en ”passa-ihop-variabel” med mycket lågt värde. Så var inte rädda! Det är värt att lära känna varandra bättre!
Postat av Inger — 06 april 2010
Jag tror att den största anledningen till gräl och missämja i ett förhållande beror på dålig kommunikation och missförstånd. Men visst kan jag se ett visst mönster, åtminstone i början av ett förhållande där man vill vara sin partner till lags och kanske inte är den person man borde vara. Den så kallade ”fis-teorin”.
När du vågar fisa högt i din partners närhet, då kan du slå dig själv över bröstet och känna att ”fan, med den här personen kan jag vara mig själv!”
Desto bättre jag lär känna dig, Katastrob desto mindre tror jag vi kommer att bråka. Dels för att jag får en djupare förståelse för hur du fungerar samt att jag – som du skriver – kommer ge dig mer utrymme. Att vara ödmjuk kanske är det viktigaste i ett förhållande.