Hjärnan är otrolig. Ibland känns det dock som att den kokar över. Bara en tanke om alla de formler som avgör hur fort skeden jag haft i kokande vatten kyls ner ökar trycket i mitt huvud. Det är som att man öppnar filtret en kort sekund för att snabbt stänga det igen. Är det ens meningen att vi ska kunna tänka såhär? Mår vi bra av det, eller kan det rent av vara skadligt?
Det är enkelt för en personlig tränare att säga ”Motionera lagom varje dag så mår din kropp som bäst” Med lagom menar den säkerligen en promenad på kvällen och kanske några aerobicspass i veckan.
Det är just ägget som gör mig fundersam. Om formen är så otroligt stark vid rätt belastning, men att skalet går lätt sönder vid en mer koncentrerad last. Hur skulle man göra äggets styrka inverterad?
Men hur ska vi kunna bedöma vad som är lagom motion för våra huvudprocessorer? Kanske en kvarts funderande per dag, och en djup metafilosofisk kväll i veckan.
Spärrar dyker upp hela tiden. Huvudet säger stopp. Är det min lathet som förvarnar mig. Eller har jag surfat in på en webbplats som borde undvikas? Det är så många svar jag vill ha reda på. Men allt som oftast vill jag åtminstone tro att jag väljer att inte söka svar då dessa svar kommer ge information som får mig att undra ännu mer.
Jag vill upp i trädet. Men om jag tar den första jobbiga grenen kommer jag aldrig sluta. Jag vet att träden finns där och ingen kan säga något som får mig att tro annorlunda. Tillsvidare stannar jag på marken och beskådar de vackra träden. Bara mystiken får mig att älska dem mer än något annat.
Träden