Or

Alltså bestäms vår upplevelse av världen till största del av vårt eget medvetande. Detta görs både på medvetna och undermedvetna plan.

Upplysning, i form av utvecklandet av jaget och upplösningen av egot, leder till en förändrad syn på världen. En förändrad syn på världen ger ökad förståelse för allt i den, inkluderat dig själv och dina medmänniskor. Genom att söka svaren inom sig själv och kasta av sig samhällets normer och värderingar kan man bygga sig en ny värld och lära sig att se sitt eget sanna värde. Genom att känna sig själv kan man även lära känna andra för det dom verkligen är. Vägen inåt tar oss alltså inte bara in i oss själva, utan även in i våra närmsta.

Om man håller fokus på denna upplysning kan man därigenom styra sitt liv i en positiv bana som efterhand delvis driver sig själv. Som sagt, världen är som vi tolkar den. Att bättre se sin faktiska plats i alltet och alltets faktiskt plats i sig själv ger perspektiv.

Det är enkelt för en personlig tränare att säga ”Motionera lagom varje dag så mår din kropp som bäst” Med lagom menar den säkerligen en promenad på kvällen och kanske några aerobicspass i veckan.

Det är just ägget som gör mig fundersam. Om formen är så otroligt stark vid rätt belastning, men att skalet går lätt sönder vid en mer koncentrerad last. Hur skulle man göra äggets styrka inverterad?

Men hur ska vi kunna bedöma vad som är lagom motion för våra huvudprocessorer? Kanske en kvarts funderande per dag, och en djup metafilosofisk kväll i veckan.

Spärrar dyker upp hela tiden. Huvudet säger stopp.  Är det min lathet som förvarnar mig. Eller har jag surfat in på en webbplats som borde undvikas? Det är så många svar jag vill ha reda på. Men allt som oftast vill jag åtminstone tro att jag väljer att inte söka svar då dessa svar kommer ge information som får mig att undra ännu mer.

Jag vill upp i trädet. Men om jag tar den första jobbiga grenen kommer jag aldrig sluta.  Jag vet att träden finns där och ingen kan säga något som får mig att tro annorlunda. Tillsvidare stannar jag på marken och beskådar de vackra träden. Bara mystiken får mig att älska dem mer än något annat.

Träden

Vi är alla bäst på något.

Men förvänta dig inte underverk. Att ha eller vara en talang är ”ett uttryck för en övergenomsnittlig fallenhet eller förmåga för någon verksamhet, i intellektuell, fysisk eller annan mening.”

Har du någon gång tagit dig en djupdykning inåt för att söka efter något du kan tänkas vara bäst i världen på? Kanske är det så att du kan knäcka tusen ägg utan att en endaste gång få med en skärva vitt, krasslande äggskal när du separerar gulan från vitan. Kanske kan du utan att behöva tänka efter räkna upp primtal i oändlighet eller är en jäkel på att hitta fyrklöver i gräsmattan.

Alla har en talang. Det gäller bara att hitta den. Har du tur gör du det. Är du än mer tursam kan du säkert dra nytta av den också.

Men tänk er ett djur, ett djur som ofta lever mycket isolerad i natur och har få fiender.  Tänk en björn som under stor del av uppväxten fått göra tester för att undersöka om björnens intelligens och kunskapsförmåga hade förändrats av provrörsbefruktningen..      Vad många forskare inte visste var att björnen faktiskt förstod de många uppgiften den fick att lösa, men lät inte testerna göra utfall.

När björnen var vuxen släpptes den fri från forskarlabbet ut i den polska naturen, med förutsättning att den fortfarande bar ett spårbart halsband.Väl ute i naturen lyckas björnen övertala en älg på djuraspråk och satte kopplet runt älgens hals. Sedan berättade björnen att en revolution var på gång och att älgen skulle vara förberedd på stora förändringar. Han frågade vad för förändringar då björnen endast svarade:

- Du vet vad du ska göra när tiden är inne..

Det är väl en av de frågorna man tar med sig i graven. Varför är det så intressant att fundera på döden? Kanske för att den är oundviklig. För att den inte gör skillnad på hudfärg eller ras. Alla liv har ett slut.

Memento mori.

Varje dag rullar jag runt och träffar andra bollar. På vägen rullar jag upp bitar av snören som i sin tur sitter fast i en eller flera bollar. Min storlek växer och jag får en starkare förankring med nystanet och andra bollar. Men ibland bryts min kontakt med den viktiga del av nätverket jag sitter ihop med. Tyvärr har jag rullat ganska lugnt under den senaste tiden, så min storlek är inte tillräcklig för att hålla mig kvar i den plats jag hade i nystanet. Jag börjar falla allt snabbare, det känns som att hastigheten bara ökar om jag inte tar det på allvar. Min hastighet ökar och jag måste lösa detta! Det enda som kan fungera är att jag släpper alla tankar om annat och koncentrerar mig på detta. Jag stannar upp i tankar och låter mig själv tvinna ut de de snören jag består av. Äntligen börjar min hastighet sänkas, och jag kan känna att jag börjar få fäste i det runt omkring mig. Nystanet består till stor del av enskilda snören som hänger löst i nätverket. Om jag fångar in dessa blir ytan större och tillslut stannar jag upp. Det där kändes jobbigt, men nu äntligen har jag saker under kontroll igen. Sakta men säkert tar jag mig till den plats där jag vill vara i nystanet. När jag är framme är jag ändå glad att jag föll. Jag fick uppleva min värld på ett nytt sätt och blev samtidigt starkare boll, med fler trådar som kan greppa fast i mina garnvänner som faller eller är på väg att falla.

Såhär skulle jag vilja beskriva hur jag upplever psyket. Utan att det har fått ta smällar, kan det inte växa sig starkare. Och när vi väl bryter ner det kan vi välja om vi vill ge upp och må dåligt, eller om vi vill bygga upp det igen fast starkare och bättre.

Jag älskar livet

Gå ur du också. Läs mer på www.uturkyrkan.se.

Hur väl de två ingående personerna i ett förhållande känner varandra i början av förhållandet varierar från par till par. Ett nyblivet par kan ha varit vänner i flera år. Dom kan även träffas för första gången bara några dagar innan förhållandet påbörjas, så kallad ”kärlek vid första ögonkastet”.

Hur väl två personer känner varandra är, enligt mig, en ingående variabel i formlerna både för hur ofta, samt hur allvarligt personerna bråkar/grälar/ inte kommer överens. Detta borde därför betyda att desto bättre man lär känna en människa, desto oftare och desto värre kommer man bråka. Hur väl man känner varandra, gånger en variabel, som i sin tur styrs av tusentals variabler om hur bra man ”passar ihop”, ger oss den exakta mängden osämja. Det vill säga hur ofta och hur illa två personer bråkar. Detta gör även att det finns ett oändligt antal varianter på hur folk bråkar. Ofta men inte så allvarligt, ofta och allvarligt, sällan men allvarligt, sällan och nästan aldrig allvarligt, och så vidare.

Detta gör att vissa förhållanden blir väldigt kortlivade, till exempel kan två människor mötas, påbörja en relation till varandra och sedan direkt hamna i bråk. Detta betyder oftast slutet för en bekantskap. Men ibland blir bråket mycket kortlivat, och människorna blir goda vänner.

Enligt detta tänkande bör bråkiga perioder, i ett förhållande, komma i snabbare och snabbare cykler desto bättre man lär känna varandra. Detta gör att det blir lite av en risk att lära känna människorna i sin närhet lite bättre. För att för vart steg som man tar för att närma sig varandra som vänner, gör att man rör sig mot nya bråkperioder. Hur långt isär dessa ligger och hur allvarliga dom blir beror alltså av, hur väl man känner varandra, gånger ”passa-ihop-variabeln”. Detta betyder alltså att, med olika hastighet för varje förhållande rör sig förhållandet alltid mot ett konstant och förödande bråk.

Men som tur är behöver det sällan gå så långt i vänskapliga förhållanden eftersom man där automatiskt ger varandra mer utrymme och ofta har en ”passa-ihop-variabel” med mycket lågt värde. Så var inte rädda! Det är värt att lära känna varandra bättre!

Annars hade det varit coolt att vara en ormvråk eller falk.