Jag ryckte tag i byxlinningen och kastade oss ut från den karga bergskanten. Jag har alltid velat känna vinden susa förbi mig som om tiden stod stilla. Äntligen kände jag den – det var magiskt. Och det var det sista jag skulle göra i detta liv.
När jag vaknar upp med ett ryck kan jag inte skilja på dröm eller verklighet. Är jag död? Eller var allt bara en dröm?
Rummet flyter omkring mig och verkligheten känns onåbar. Jag kan inte sluta tänka på vad jag precis varit med om. Vem var det som drogs med i fallet? Allting känns ologiskt. Men vad är egentligen logiskt? Vi söker logik i allting men vad är allting?
Så många frågor och så få svar. Det enda man kan veta med säkerhet är det vi själva upplever. Vad vi får lära oss i skolan är kunskap någon annan själv kommit fram till. Kan vi lita på att den stämmer? Empiri och viljan att utforska livet borde vara vanligare. Vi tror att vi hela tiden utvecklas till det bättre när vi egentligen bara skickas djupare och djupare in i grottans mörker för att tappa all kontakt med verkligheten. Till det som är utanför.
Jag tänker aldrig närma mig grottan och falla för dess lockelser. Däremot ska jag försöka hjälpa er att hitta ut ur den.