Världen ser ut som den ser ut för att vi uppfattar den så. Det vi anser vara världen är egentligen bara vår egen tolkning av denna.

Alltså bestäms vår upplevelse av världen till största del av vårt eget medvetande. Detta görs både på medvetna och undermedvetna plan.

Upplysning, i form av utvecklandet av jaget och upplösningen av egot, leder till en förändrad syn på världen. En förändrad syn på världen ger ökad förståelse för allt i den, inkluderat dig själv och dina medmänniskor. Genom att söka svaren inom sig själv och kasta av sig samhällets normer och värderingar kan man bygga sig en ny värld och lära sig att se sitt eget sanna värde. Genom att känna sig själv kan man även lära känna andra för det dom verkligen är. Vägen inåt tar oss alltså inte bara in i oss själva, utan även in i våra närmsta.

Om man håller fokus på denna upplysning kan man därigenom styra sitt liv i en positiv bana som efterhand delvis driver sig själv. Som sagt, världen är som vi tolkar den. Att bättre se sin faktiska plats i alltet och alltets faktiskt plats i sig själv ger perspektiv.

Oavsett hur du är avlad så har du en talang. En talang som du kanske ständigt letar efter och förmodligen aldrig kommer finna. Få av oss gör det. Vi läser om dem som lyckas. Vi beundrar dem och undrar hur de gör. De har hittat det som de är bäst på.

Vi är alla bäst på något.

Men förvänta dig inte underverk. Att ha eller vara en talang är ”ett uttryck för en övergenomsnittlig fallenhet eller förmåga för någon verksamhet, i intellektuell, fysisk eller annan mening.”

Har du någon gång tagit dig en djupdykning inåt för att söka efter något du kan tänkas vara bäst i världen på? Kanske är det så att du kan knäcka tusen ägg utan att en endaste gång få med en skärva vitt, krasslande äggskal när du separerar gulan från vitan. Kanske kan du utan att behöva tänka efter räkna upp primtal i oändlighet eller är en jäkel på att hitta fyrklöver i gräsmattan.

Alla har en talang. Det gäller bara att hitta den. Har du tur gör du det. Är du än mer tursam kan du säkert dra nytta av den också.

Överallt kan man läsa om människoliv som tar slut på grund av någon annans våldsbegär. Vad driver en människa att ta någons liv? Och vad händer egentligen efter döden?

Det är väl en av de frågorna man tar med sig i graven. Varför är det så intressant att fundera på döden? Kanske för att den är oundviklig. För att den inte gör skillnad på hudfärg eller ras. Alla liv har ett slut.

Memento mori.

Jag är en liten garnboll som bor tillsammans med andra garnbollar i ett stort nystan av snören.

Läs vidare »

Är det kanske så att förhållanden alltid rör sig mot ett gemensamt slut. En plats dit alla förhållanden till sist kommer, och nej jag pratar varken om äktenskap eller fortplantning utan om en plats där grälet är konstant närvarande.

Läs vidare »